Kildare

Kildare har sedan urminnes tider fungerat som en port till resten av Irland. Floden Liffey flyter igenom det på sin väg till Dublin och Irländska sjön.

Här passerade munkarna på sina vallfärder till den heliga Brigids viloplats, och här gick gränsen till the Pale, det område kring Dublin som lydde direkt under den engelska kronan.

Kildares historia är tack vare sin anknytning till några av de mäktigaste irländska släkterna, och i synnerhet geraldinerna, synnerligen väl dokumenterad. Den 9:e earlen av Kildare, Gerald Fitzgerald, var guvernör eller så kallad lord-deputy för Engelska kungen, Henrik den åttonde. Släkten Fitzgerald hade många fiender och Gerald Fitzgerald blev ofta anklagad för att vara illojal mot kungamakten, vilket han emellertid oftast lyckades rentvå sig från. När hans son Thomas var 21 år gammal blev hans far åter kallad till London, och lät sätta in honom som lord-deputy i sitt ställe. Så kom det rykten att han hade blivit halshuggen i Towern. Och snart följde brev som beskrev i detalj hur avrättningen hade gått till.

Egentligen var inget av det sant. Men Thomas Fitzgerald samlade ihop sina män och red till Mary's Abbey där han avsvor sig all lojalitet med den engelska kronan. Knappt hade upproret inletts förrän sanningen kom fram; hans far hade inte blivit halshuggen. De förfalskade breven var bara del i en komplott för att störta den mäktiga familjen Fitzgerald.

Silken Thomas, så kallad för att han och hans män bar sidenband på sina hjälmar, var inte klok nog att vända tillbaka. Han belägrade Dublin, och när ärkebiskopen Alan försökte fly till Artane följde han efter honom dit tillsammans med sina släktingar, som var hårdföra män; de dödade ärkebiskopen fast han bad på sina knän. Detta betydde i själva verket slutet på allt hopp om en lycklig utgång; efter den händelsen var de alla bannlysta och de kunde inte längre räkna med något stöd från kyrkan.

Vid det laget hade hans far blivit sjuk och dött i Towern och han var den 10:e earlen av Kildare, men Henrik den åttonde hade installerat en ny lord-deputy, William Skeffington.

Upproret fortsatte ända tills 1535 då William Skeffington belägrade Fitzgeralds starkaste fäste, slottet Maynooth. Det var första gången kanoner användes på Irland och William Skeffington fick tillnamnet "the gunner", efter nio dagar återstod endast 37 av de ursprungligen 100 man som försvarade slottet, och då gav de sig frivilligt, men trots det blev alla avrättade. Sedan dröjde det inte länge innan upproret var över. Striderna hade orsakat stort lidande i grevskapet Kildare och hela the Pale, och samtidigt härjade pesten Irland. Thomas överlämnade sig på villkor att hans liv skulle skonas, och han och de fem farbröderna kastades i Towern, där de fick tillbringa arton månader utan särskilt mycket mat eller kläder.

"Sedan jag kom till fängelset har jag inte haft några pengar, och inga hosor, jacka, eller skor, heller ej mer än en enda skjorta; eller några andra kläder förutom en kappa med en enkel kant, i stället för en av sammet med pälskanter, och således har jag fått gå skjortlös och barfota åtskilliga gånger (när det inte varit särskilt varmt) och skulle ha gjort så fortfarande om inte de andra fångarna i sin godhet ibland gett mig gamla hosor, och skjortor och skor." skriver han i ett brev.

Under tiden stationerades engelska trupper permanent på Irland, och 1536 tvingade Henrik VIII det irländska parlamentet att erkänna honom som överhuvud över den irländska kyrkan.

År 1537 blev Thomas Fitzgerald hängd på Tyburn, Londons avrättningsplats, trots löftet att hans liv skulle sparas, och likaså de fem farbröderna trots att tre av dem i själva verket hade motsatt sig upproret och inte haft någon del i det.

A Concise History of Ireland, P. W. Joyce

Kildare: History and Society, William Nolan